Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Haha, ja det är nästan roligt fast ändå inte i vården.
Jag var nog lite otydlig där, menade att innan jag fick mitt första känselbortfall någonsin, så hade jag aldrig den här typen av obehag och smärta som jag har nu. Det är som en annan sorts smärta och ett helt nytt obehag. Antar att jag aldrig haft något större problem relaterat till nervsystemet innan jag blev sjuk.
Okej, då förstår jag. Det är jobbigt att höra till psykiatrin och bli fysiskt sjuk, väldigt ofta blir man inte alls tagen på allvar. Ändå har jag aldrig kommit in med något som inte visat sig vara ett fysiskt problem på riktigt, så det är någon konstig fördom inom vården det där. Psykiskt sjuka personer blir till och med oftare fysiskt sjuka än andra enligt statistik. Jobbar själv inom psykiatrin, så ser det här på nära håll varje dag.
Jag vet på något sätt inom mig att något är riktigt fel nu. Jag vet ju inte om det säkert är ms, men de smärtorna jag känner tex är annorlunda jämfört med andra smärtor jag haft och både känselbortfallen och tröttheten jag känner är definitivt inte normala. Utan diagnos blir det svårt att förklara tex på jobbet varför jag inte orkar. Vissa dagar har jag tex svårt att gå i trappor för det känns som foten dras “inåt” och jag belastar snett.
Hoppas på att vad det än är ska det vara behandlingsbart i alla fall.
Ja, jag ska röntga de du nämnde. Ryggmärgsprov också som de ju aldrig tog sist, något jag kan tycka är himla konstigt.
Tycker de borde vara 100% säkra på vad de säger, sjukt att de sa att det var järnbrist. Hur länge fick du vänta innan de förstod att det inte var det?
Jag har fått en mer akut remiss nu, så jag ska in på röntgen redan om två veckor, vilket känns skönt.
Jag har kontaktat neuro och läkaren där vill få mig röntgad inom två veckor högst, hon kände bara inte till att röntgen förlängt tiden av någon anledning.
Orolig85, bor du i en större stad?
Det gör jag, och väntetiderna är alltid långa här.
Jag är släkt med två systrar som har ms, och till det har min pappa två kusiner (ej syskon) med ms. Jag har även en fjärdekusin med ms på samma sida. Jag vet inte om ms är vanligare i vissa delar av Sverige, eller om det beror på ärftlighet i min släkt.
Dessutom förväntas jag börja arbeta igen den 1/1 2020, med ett arbete jag i dagsläget inte kommer att klara, utan diagnos så kommer jag tvingas göra det. Jag hoppas att allt förändrats innan dess, men då mina besvär hållit i sig så pass länge så har jag inte så mycket hopp om att det ska ske.
Man blir ju extra oroad när man aldrig får ett tydligt svar också. Det finns ju fler sjukdomar än ms som kan ge känselbortfall osv, men inga av dessa kommer jag undersökas för innan den neurologiska utredningen är färdig. Jag har svårt att ens få ta vanliga blodprover för tex vitaminbrister och sköldkörtel på vc. Det enda de velat kolla är d-vitaminbrist, vilket jag hade kraftig brist på, så det tar jag nu.
Jag vet att ms inte är särskilt ärftligt, men i min släkt förekommer det i så stor utsträckning att jag undrar om det finns en ärftlig form just i min släkt.
Bara det att min första remiss till neurologen så fokuserade remissen på min adhd framförallt. Inte mina neurologiska symptom.
Det kan vara en prioriteringsfråga med. Jag exempelvis som också har psykiatriska diagnoser harsom erfarenhet att jag väldigt ofta inte riktigt tas på allvar och att alla mina tider till somatisk sjukvård (och psykiatrisk för övrigt) tar tid och skjuts upp.
Det är så pass illa att jag fyra gånger skickades hem med pågående gallblåseinflammation och starka smärtor med orden att det var någon form av panikattack (som jag aldrig haft.) När jag väl kom på ultraljud efter fyra dagar fick jag inte resa mig ur sängen utan hjälp och opererades akut. Då hade de alltså skickat hem mig de andra dagarna mitt i natten att gå hem från akuten ensam flera kilometer. Detta är ingen engångshändelse tyvärr.
Vad jag vill säga är att man måste stå på sig och tjata ofta tyvärr. Och det kan vara jobbigt när man inte mår bra. Men jag har varit med om att min tid till röntgen ändrades från 9 månader till 2 veckor en gång, så det beror ibland på hur ens remiss är skriven. Och läkaren kan ändra remissen om han eller hon vill.
