Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Jag hoppas verkligen det. Jag mår psykiskt dåligt. Jag är fängslad i mitt egna hus och kan inte gå någonstans. Helt ärligt, De här tankarna kommer ganska ofta ”tänk om jag kommer får leva såhär för resten av mitt liv, att jag aldrig kommer kunna gå t.ex till en mataffär på egen hand för att det är så långt. Att aldrig kunna åka kommunalt igen. Att aldrig kunna spela basket igen”. Och listan fortsätter…
Tja!
Jag har redan varit på rehab station och jag tränar i princip varje dag. Min sträcka förändras inte hur mkt jag än tränar.Alltså vänja mig. Även om jag rehabar kommer min max sträcka vara 100 meter för alltid?
Hej!
Vet inte vad jag ska skriva men kan säga att du är inte ensam i det här.
Jag har liknande symptomer som dig om inte är värre. Kan tillägga att jag kan max gå 100 meter innan mina ben ger upp. Så hoppas att du får träffa en ny neurolog snart och kan hjälpa dig. Ge inte upp, för jag har varit i den fasen också. Visat en helt ny sida till min familj men jag förstår man kan inte ro för att smärtan och kroppen inte vill jobba tillsammans med dig.Kan relatera i så mycket i det du skriver i din text.
Tappa inte hoppet! ♥️
Ringde de imorse och fick tid med MS-sjuksköterska på onsdag.
Tack för svaren!
För att förut innan jag tog Tysabri kunde jag få ut allt på ett besök. Nu tar det liksom 5 min att ens få ut en droppe.Tack för er input och kunskap!
Känner mig fortfarande ingen vidare.
Jag märker att jag inte får ut allt när jag kissar, det är jättesvårt att ens gå på toa för kroppen lyssnar inte. Vad bör jag göra?
Ska jag kontakta MS sjuksköterska/läkare och säga att det blir värre? -
FörfattareInlägg