Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
som svar på: Biverkningarna av Rixathon #19874
Fy vad tråkigt att du fått Sarkoidos i lungorna utöver allt annat, låter väldigt tufft. Alla besvär från själva MS:en och biverkningar från behandlingen är ju tillräckligt påfrestande som det är. Hoppas du kan få svar på orsaken och kanske något som kan hämma inflammationen 🙏 Ja det är ju tyvärr många risker som kommer när vi blir så infektionskänsliga.
Tack! Ja jag fick faktiskt akut tid för röntgen imorgon då vi misstänker att jag har ett nytt pågående skov. Inte ett gott tecken efter bara 2 månaders behandling. Finns ju ingen mer effektiv behandling mot skov, så om inte ens den är tillräcklig då ser det inte jättebra ut. Ännu tråkigare att vara sjuk hela tiden om jag ändå får skov. Men försöker att inte spåra iväg alltför mycket i tankarna och vänta på resultatet först.
som svar på: Rituximab, ledvärk? #19836Hoppas ledvärken släppt för dig och att det bara var en biverkning direkt efter infusion.
Efter mitt senaste skov har jag haft problem med ledvärk och smärta/stelhet i muskler. Fick sedan min första dos av Rixathon för två månader sedan och upplever att ledvärken blivit värre och ihållande sedan dess.
som svar på: Biverkningarna av Rixathon #19835Har hittills bara fått en dos av Rixathon. Under de två månaderna som varit har jag varit förkyld/sjuk varenda dag. Inte så mycket feber tack och lov, men halsont, slemmig i halsen, hängig, snuvig och ibland svårt med andningen. Även haft inflammationer i tarmarna och blivit extra känslig för de allergier jag tidigare haft kopplat till kost. Smärtan och stelheten jag har i leder och muskler upplever jag också blivit värre sedan jag påbörjat behandlingen.
Har fått godkänt att prova en dos till. Om infektionskänsligheten och besvären kvarstår har läkarna sagt att vi behöver överväga att glesa ut eller byta. De har också sagt att det är vanligt att få fler/nya autoimmuna sjukdomar när man får behandling som försvagar immunförsvaret. Så det kan även bli aktuellt med utredning av det. I dagsläget är det för tidigt för att säga om besvären beror på biverkningar eller tillkomna autoimmuna sjukdomar :/
Jobbigt att vara sjuk hela tiden, det tar verkligen på krafterna i längden. Men har redan omfattande symptom, är därför så rädd för fler skov. Just nu känner jag att jag hellre är sjuk varje dag resten av livet än får fler skov/symptom.
som svar på: Vilket jobb har du? #19830Jag jobbar med behandling, så dagarna består av både behandlande samtal med klienter och administrativt arbete vid datorn. Älskar mitt jobb men har tyvärr inte klarat att jobba i den omfattning jag hade önskat.
Jag har haft diagnosen i 8 månader, men har sannolikt haft sjukdomen i 3 år utifrån gamla skador i hjärnan som synts i MR och hur länge jag haft symptom.
Har under dessa tre år försökt jobba heltid men inte lyckats. Innan diagnos var det svårt att få sjukpenning så försökte med alla möjliga lösningar istället, att plugga och jobba deltid mm. Men klarade inte det och stressen ledde sannolikt till mitt senaste skov.
Mina hälsoproblem är väldigt omfattande och trots att jag provat alla möjliga mediciner mot bl.a. fatigue är det inget som hjälpt tillräckligt. Så har kämpat under en längre tid för att få igenom sjukpension/sjukersättning på 50% men hamnat mellan stolarna mellan FK och vården. Verkar som att jag äntligen ska få intyg för sjukersättning. En stor sorg och kan inte låta bli att jämföra mig med så många andra med MS som tycks kunna leva hyffsat normalt med heltidsjobb mm. Men det är vad det är, en ren nödvändighet då jag varit nära total kollaps en längre tid.
Hej fina du,
Jag har inte varit i exakt samma situation som du. Men ville bara säga att jag beklagar det tuffa du behövt gå igenom. Förstår sorgen och att det måste vara väldigt påfrestande att gå igenom, både för kropp och själ. Vill också bara påminna dig om att du duger och är jättebra precis som du är. Du är inte mindre kvinna eller mindre värd för att du inte har möjlighet att föda barn just nu.
Vi som har MS begränsas och behöver hela tiden välja bort något utifrån vår hälsa. Du gjorde ett väldigt tufft men väldigt ansvarsfullt val där du valde att inte försätta dig eller lillen i magen för risker. Det är inte rättvist och det är ok att få sörja att livet inte blev som vi tänkt oss. Att vi kanske inte fungerar som andra i vår ålder. Men det är inget vi kan rå för. Det låter som att du redan gör allt du kan för att ta hand om dig och minska risken för fler skov. Försök att vara lite snäll mot dig själv, du har varit med om något livsomvälvande. Blir ännu tuffare med så hårda krav på dig själv.
Massa kärlek till dig ❤️
som svar på: Stress/ångest #19814Hej Thea,
Förstår att det måste vara tufft att navigera sjukdomen i vardagen, framförallt i en skolmiljö som ofta är nära kopplad till deadlines och prestation som kan väcka stressen ytterligare.
Jag känner igen mig mycket i de svårigheter du beskriver. För mig har det efter sjukdomen varit mycket svårare att hantera känslor överlag, inte minst stress och ångest. Alla känslor känns mycket mer intensiva än tidigare och jag upplever att jag inte har varken samma tålamod eller ork att hantera dem jämfört med innan. Har man skador i delar av hjärnan som styr känslor är det inte så konstigt tänker jag. Tar man även mediciner mot hjärntrötthet (som jag gör) som har hjärtklappning, rastlöshet och bröstsmärtor som biverkningar blir det extra tufft att lugna nervsystemet och komma ner i varv.
De tips jag kan dela med mig av som jag upplever hjälpt mig litegrann är dels att använda mig av avslappningsövningar (främst djupandning, muskelavslappning och mindfulness) vid behov.
När kroppen går på högvarv på kvällen tycker jag melatonin hjälper att komma ner i varv för att sova. Utöver det skulle jag säga att det hjälpt att dels försöka sänka kraven på mig själv för att försöka ta saker med så mycket to som möjligt och att inte bli “rädd” när kroppen reagerar med starka stresspåslag. Utan mer försöka se det som en signal på att aktivt hjälpa kroppen att hitta tillbaka till lugnet som tidigare kanske skedde naturligt.
Med det sagt så kämpar jag fortfarande med alla dessa besvär som du beskriver. Men tänker att jag inte haft diagnosen så länge och att det är ok att det tar ett tag att hitta sätt att navigera sig igenom utmaningarna vi ställs inför dagligen.
Hoppas du hittar något som hjälper 😊
som svar på: Fast mellan neurolog och FK. Råd/erfarenheter? #19532Hej,
Tack för att du delat med dig och för din pepp ❤️ Så tråkigt att höra att du är en liknande situation.
Att få nytt arbete i dagens arbetsmarknad är verkligen ingen lätt utmaning. Speciellt när man vet att man inte klarar av att jobba heltid oavsett jobb. Om något så är det ju mer kognitivt krävande att gå på arbetsintervjuer, lära sig nya uppgifter, nya rutiner, ryckas bort från allt man är van vid etc.
Jag har jobbat 8 år på samma ställe och kan mina arbetsuppgifter i sömnen. Har dessutom ett väldigt flexibelt arbete jag kan styra mycket själv. Så om jag inte klarar av att jobba där mer än 50% eller att ens umgås med familj längre än några timmar tvivlar jag starkt på att heltid skulle gå på en annan arbetsplats.
Tack, hoppas det löser sig för dig också. Vi får ta en dag i taget
som svar på: Fast mellan neurolog och FK. Råd/erfarenheter? #19495Tack snälla för svar! Ja det är verkligen en dränerande kamp.
Vad skönt att höra, låter betryggande med tillgänglig och kunnig personal. Då håller jag tummarna för att de tar emot min vårdbegäran så jag kan byta dit. Även om det blir en bit att resa är det värt det för rätt hjälp 😊
-
FörfattareInlägg


