Forumsvar skapade

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 11 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • Constanza
    Deltagare
    Post count: 12

    Hej hej,

    Precis som du säger så är det nog väldigt individuellt vad man tänker kring barnfrågan beroende på hur stark längtan man har men också hur det ser ut med behandling, hur man mår utifrån aktuella symptom, mediciner mm ?

    Personligen har jag nog landat i att det nog inte blir några biologiska barn för min del. Jag har precis börjat min behandling med Rixathon och får inte vara gravid då det kan skada fostret. Behandlingen har dels gjort mig väldigt infektionskänslig där jag är sjuk i princip varje dag och har i perioder även fått prova olika mediciner mot fatigue och huvudvärk som man inte heller få bli gravid på. Jag skulle behöva pausa min behandling en längre tid för att kunna bli gravid utan att utsätta barnet för några risker. Risken att få fler skov under tiden är en risk jag personligen inte känner att jag är villig att ta. Dels för att jag redan har det väldigt kämpigt med de skador jag redan har i hjärnan/ryggmärg men också för att tanken på att vara gravid eller småbarnsförälder med alla mina besvär känns väldigt tuff.

    Jag har också tänkt på mitt potentiella framtida barn. Utifrån min ork, min kroppsliga funktion och mående känner jag inte att det skulle vara rättvist mot barnet. Barnet förtjänar föräldrar som har energi, tålamod, livslust och bra ekonomiska förutsättningar. Om jag inte ens klarar att jobba heltid hur ska jag orka ha fullt ansvar för ett barn 24/7 som jag inte kan ta semester ifrån? Blir sannolikt sjukpensionär på deltid snart och då kommer mina ekonomiska förutsättningar också att bli begränsade. Skulle inte vara rättvist mot mig heller att känna konstanta skuldkänslor och press att ge mer än vad min kropp orkar.

    Best case scenario får jag inga fler skov, men om jag får det och inte kan gå längre eller bli blind eller om det går från skovvis fortlöpande MS till progressiv MS blir det en ännu större utmaning.

    Med det sagt har jag varit sugen på att bli familjehem någon helg i månaden åt barn som behöver ett tryggt hem framöver om hälsan tillåter. Att ta hand om barn men inte ha dem heltid eller ensamt ansvar känns mer hanterbart för mig ?

    Men finns verkligen inget rätt eller fel. Tror det finns oändligt många perspektiv på frågan om barn när man har MS. Är ju så stor skillnad på hur mycket ork man har, vilken behandling man får, hur man mår, hur stor längtan är osv. Hoppas du kan landa i något som känns ok för dig. Kram

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12
    som svar på: JCV positiv #19897

    Ja men precis, har man tillhört den statistiska minoriteten tidigare är det inte helt lätt att släppa oron bara för att någon säger att sannolikheten inte är stor ? Jag t.ex. har C-PTSD utöver min MS, den statistiska sannolikheten att jag ska ha varit med om allt jag varit med om i livet är minimal men ändå är man här. Men tror att jag tack vare både MS:en och C-PTSD:en fått jobba så mycket med att försöka fokusera på det som ligger inom min kontroll att påverka. Att fastna för mycket i potentiella katastrof-scenarion jag inte kan styra kan ju verkligen äta upp en inifrån annars.

    Så det är väl mitt stora tips: att lita på att vården har koll, luta dig tillbaka på att du har ett väldigt lågt indexvärde och veta om att även om du hade haft ett mycket högre värde så är det först efter två år av Tysabri som risken ökar mer markant ☺️

    Men fy vad tokigt med vaccinen. Var faktiskt med om något liknande, en av hepatiterna jag vaccinerats mot några månader tidigare hade gått ur kroppen fast skyddet skulle vara mycket längre. Trodde först jag blivit lurad och betalat för något jag inte fått ?

    Men de förklarade att det inte är helt ovanligt och att det inte var någon fara att fylla på vid behov. Och det som kan vara skönt att veta är att påfyllnad av vissa vaccin går finfint medan man går på Rituximab/Rixathon. Jag behandlas med Rixathon nu, har fått de flesta vaccin innan vi påbörjade bytet, men har en sista dos av något vaccin om några månader ?

    Självklart! Det är ju det vi och forumet finns till för, att stötta och hjälpa varandra genom labyrinten av utmaningar vi ställs inför ? Är ju tusen frågor och funderingar som dyker upp och som kan vara jättetuffa att navigera själv

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12
    som svar på: JCV positiv #19895

    Hej Emma,
    Din oro är fullt förståelig. Minns att jag också blev så nojig när jag fick besked om att jag var positiv på JCV och gick på Tysabri. Sköterskorna försökte lugna mig med att det var ovanligt med PML men då jag har många erfarenheter i livet av att tillhöra en minoritet som drabbats av något oroade jag mig ändå. Tanken på att fortsätta med Tysabri men glesa ut trots risken för PML var så svår för mig att greppa men fick göra det i några månader till.

    Det som hjälpte mig att andas ut var att vårdpersonalen berättade att inte en enda patient på deras mottagning någonsin fått PML (under alla år de jobbat i alla fall). De förklarade också att man håller koll på indexvärdet just för att se hur stor risk det är.

    Alla värden under 0,9 innebär en LÅG risk för PML. Du har 0,6 så det är ingen fara alls.
    Indexvärden mellan 0,9-1,5 bedöms ha måttlig risk och då övervakar man lite mer noggrant. Värden över 1,5 anses innebära hög risk för PML. Med andra ord ser dina värden väldigt bra ut och innebär en väldigt liten risk ?

    Vårdpersonalen berättade också att det är väldigt vanligt att vara JCV-positiv, en stor del av befolkningen som är det och även andra utan MS har en risk att få PML, men risken är dels så liten och dels inget man tänker på eller är medveten om.

    Som jag förstod det är det främst om man får Tysabri i många år (känner några som fått det) där risken ökar mer påtagligt.

    Hoppas den här infon kan hjälpa dig att finna ett större lugn. Vet själv hur läskigt jag tyckte allt om PML var så vill bara säga att du är inte ensam. Skickar omtanke till dig ?

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12

    Fy vad tråkigt att du fått Sarkoidos i lungorna utöver allt annat, låter väldigt tufft. Alla besvär från själva MS:en och biverkningar från behandlingen är ju tillräckligt påfrestande som det är. Hoppas du kan få svar på orsaken och kanske något som kan hämma inflammationen ? Ja det är ju tyvärr många risker som kommer när vi blir så infektionskänsliga.

    Tack! Ja jag fick faktiskt akut tid för röntgen imorgon då vi misstänker att jag har ett nytt pågående skov. Inte ett gott tecken efter bara 2 månaders behandling. Finns ju ingen mer effektiv behandling mot skov, så om inte ens den är tillräcklig då ser det inte jättebra ut. Ännu tråkigare att vara sjuk hela tiden om jag ändå får skov. Men försöker att inte spåra iväg alltför mycket i tankarna och vänta på resultatet först.

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12

    Hoppas ledvärken släppt för dig och att det bara var en biverkning direkt efter infusion.

    Efter mitt senaste skov har jag haft problem med ledvärk och smärta/stelhet i muskler. Fick sedan min första dos av Rixathon för två månader sedan och upplever att ledvärken blivit värre och ihållande sedan dess.

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12

    Har hittills bara fått en dos av Rixathon. Under de två månaderna som varit har jag varit förkyld/sjuk varenda dag. Inte så mycket feber tack och lov, men halsont, slemmig i halsen, hängig, snuvig och ibland svårt med andningen. Även haft inflammationer i tarmarna och blivit extra känslig för de allergier jag tidigare haft kopplat till kost. Smärtan och stelheten jag har i leder och muskler upplever jag också blivit värre sedan jag påbörjat behandlingen.

    Har fått godkänt att prova en dos till. Om infektionskänsligheten och besvären kvarstår har läkarna sagt att vi behöver överväga att glesa ut eller byta. De har också sagt att det är vanligt att få fler/nya autoimmuna sjukdomar när man får behandling som försvagar immunförsvaret. Så det kan även bli aktuellt med utredning av det. I dagsläget är det för tidigt för att säga om besvären beror på biverkningar eller tillkomna autoimmuna sjukdomar :/

    Jobbigt att vara sjuk hela tiden, det tar verkligen på krafterna i längden. Men har redan omfattande symptom, är därför så rädd för fler skov. Just nu känner jag att jag hellre är sjuk varje dag resten av livet än får fler skov/symptom.

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12
    som svar på: Vilket jobb har du? #19830

    Jag jobbar med behandling, så dagarna består av både behandlande samtal med klienter och administrativt arbete vid datorn. Älskar mitt jobb men har tyvärr inte klarat att jobba i den omfattning jag hade önskat.

    Jag har haft diagnosen i 8 månader, men har sannolikt haft sjukdomen i 3 år utifrån gamla skador i hjärnan som synts i MR och hur länge jag haft symptom.

    Har under dessa tre år försökt jobba heltid men inte lyckats. Innan diagnos var det svårt att få sjukpenning så försökte med alla möjliga lösningar istället, att plugga och jobba deltid mm. Men klarade inte det och stressen ledde sannolikt till mitt senaste skov.

    Mina hälsoproblem är väldigt omfattande och trots att jag provat alla möjliga mediciner mot bl.a. fatigue är det inget som hjälpt tillräckligt. Så har kämpat under en längre tid för att få igenom sjukpension/sjukersättning på 50% men hamnat mellan stolarna mellan FK och vården. Verkar som att jag äntligen ska få intyg för sjukersättning. En stor sorg och kan inte låta bli att jämföra mig med så många andra med MS som tycks kunna leva hyffsat normalt med heltidsjobb mm. Men det är vad det är, en ren nödvändighet då jag varit nära total kollaps en längre tid.

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12
    som svar på: Abort #19829

    Hej fina du,

    Jag har inte varit i exakt samma situation som du. Men ville bara säga att jag beklagar det tuffa du behövt gå igenom. Förstår sorgen och att det måste vara väldigt påfrestande att gå igenom, både för kropp och själ. Vill också bara påminna dig om att du duger och är jättebra precis som du är. Du är inte mindre kvinna eller mindre värd för att du inte har möjlighet att föda barn just nu.

    Vi som har MS begränsas och behöver hela tiden välja bort något utifrån vår hälsa. Du gjorde ett väldigt tufft men väldigt ansvarsfullt val där du valde att inte försätta dig eller lillen i magen för risker. Det är inte rättvist och det är ok att få sörja att livet inte blev som vi tänkt oss. Att vi kanske inte fungerar som andra i vår ålder. Men det är inget vi kan rå för. Det låter som att du redan gör allt du kan för att ta hand om dig och minska risken för fler skov. Försök att vara lite snäll mot dig själv, du har varit med om något livsomvälvande. Blir ännu tuffare med så hårda krav på dig själv.

    Massa kärlek till dig ❤️

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12
    som svar på: Stress/ångest #19814

    Hej Thea,

    Förstår att det måste vara tufft att navigera sjukdomen i vardagen, framförallt i en skolmiljö som ofta är nära kopplad till deadlines och prestation som kan väcka stressen ytterligare.

    Jag känner igen mig mycket i de svårigheter du beskriver. För mig har det efter sjukdomen varit mycket svårare att hantera känslor överlag, inte minst stress och ångest. Alla känslor känns mycket mer intensiva än tidigare och jag upplever att jag inte har varken samma tålamod eller ork att hantera dem jämfört med innan. Har man skador i delar av hjärnan som styr känslor är det inte så konstigt tänker jag. Tar man även mediciner mot hjärntrötthet (som jag gör) som har hjärtklappning, rastlöshet och bröstsmärtor som biverkningar blir det extra tufft att lugna nervsystemet och komma ner i varv.

    De tips jag kan dela med mig av som jag upplever hjälpt mig litegrann är dels att använda mig av avslappningsövningar (främst djupandning, muskelavslappning och mindfulness) vid behov.

    När kroppen går på högvarv på kvällen tycker jag melatonin hjälper att komma ner i varv för att sova. Utöver det skulle jag säga att det hjälpt att dels försöka sänka kraven på mig själv för att försöka ta saker med så mycket to som möjligt och att inte bli “rädd” när kroppen reagerar med starka stresspåslag. Utan mer försöka se det som en signal på att aktivt hjälpa kroppen att hitta tillbaka till lugnet som tidigare kanske skedde naturligt.

    Med det sagt så kämpar jag fortfarande med alla dessa besvär som du beskriver. Men tänker att jag inte haft diagnosen så länge och att det är ok att det tar ett tag att hitta sätt att navigera sig igenom utmaningarna vi ställs inför dagligen.

    Hoppas du hittar något som hjälper ?

    Constanza
    Deltagare
    Post count: 12

    Hej,

    Tack för att du delat med dig och för din pepp ❤️ Så tråkigt att höra att du är en liknande situation.

    Att få nytt arbete i dagens arbetsmarknad är verkligen ingen lätt utmaning. Speciellt när man vet att man inte klarar av att jobba heltid oavsett jobb. Om något så är det ju mer kognitivt krävande att gå på arbetsintervjuer, lära sig nya uppgifter, nya rutiner, ryckas bort från allt man är van vid etc.

    Jag har jobbat 8 år på samma ställe och kan mina arbetsuppgifter i sömnen. Har dessutom ett väldigt flexibelt arbete jag kan styra mycket själv. Så om jag inte klarar av att jobba där mer än 50% eller att ens umgås med familj längre än några timmar tvivlar jag starkt på att heltid skulle gå på en annan arbetsplats.

    Tack, hoppas det löser sig för dig också. Vi får ta en dag i taget

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 11 totalt)