Jag känner också igen mig i känslorna du beskriver. Ge dig själv utrymme i början. Berätta för några utvalda så att de kan stötta dig. Men hur tydlig man än tycker att man är vet man inte alltid vad man själv behöver och man kan inte styra över andras oro och hur de uttrycker den. Det kan vara påfrestande. Kom ihåg att vi på forumet också finns! Vi vet hur det kan vara. Kram!

När jag tänker tillbaka på när jag blev sjuk och sen fick diagnosen ser jag andra saker i efterhand som jag inte förstod då. Jag var väldigt trött och nedbruten, men det var mycket psykiskt av att jag gick igenom en kris och att jag hade fått kortisonbehandling på sjukhus i flera dagar som också sänkte en. Det tog mycket längre att ta sig tillbaka från det än jag ville skulle vara sant och vad jag ville ta höjd för. Även den fysiska återhämtningen tog tid.

Mitt råd till dig är att ge dig själv tid, 6 veckor är kort tid att vara sjukskriven (förstår att det finns en ekonomisk aspekt i det hela). Min läkare fångade upp att jag inte mådde bra, sjukskrev mig för MS-krisreaktion (tror jag att det står i mina papper) och ingen på Försäkringskassan eller jobbet ifrågasatte det. Just med Försäkringskassan är MS inget som ifrågasätts alls enligt min erfarenhet, utan de är snälla och tillmötesgående. I början var jag jättestressad av att vara borta från jobbet, men nu i efterhand ser jag att jag hade kunnat vara heltidssjukskriven längre tid och antagligen mått bättre av det.

Finns det någon terapeut där du går? Jag blev remissad till en och det hjälpte jättemycket.

Jag fick fem sprutor vid ett tillfälle, inte så farligt som det låter. Tror att även jag fick åtta totalt under en period inför rituximab. Det är lite intensivt för dig just nu med Tysabri, vaccin och mabthera, men sen blir det färre läkarbesök och mer rutiner kring sjukdomen 🙂 lycka till!