Fick min diagnos för bara fyra månader sedan. Är 39 år och arbetar som arbetsterapeut i kommunen. Har därför stött på denna sjukdom många gånger i mitt arbete och förstod ganska snabbt vad jag råkat ut för.
Fick domningar i hela kroppen och när det hela hade läkt ut fanns det en del domningar kvar i händerna och underarmarna, det stör, men ingenting man inte kan leva med. På magnetröntgen kunde man se att jag hade haft ett skov sedan tidigare, som jag inte märkt av.

Har haft svår ångest, oro och depression efter beskedet. Såg framför mig, som jag sa till min läkare, ett liv i rullstol, eftersom det är den målgruppen jag träffar i mitt jobb. Min läkare lugnade mig och sa att det är väldigt många som går hos dem och får medicin som känner sig “friska” och som man inte märker något på.
Fick samtal hos kurator till att börja med och har sedan kikat med mitt försäkringsbolag där jag fått psykologsamtal, vilket jag rekommenderar, och även börjat med mindfulness för att dämpa oron och ångesten.

Började knapra Aubagio och på den uppföljande magnetröntgen jag hade för några veckor sedan såg man att jag fått en liten inflammation till, som jag inte heller märkt av. Därför har jag nu slutat med Aubagio och ska få Mabthera om några veckor. Var sjukskriven till att börja med, provade att börja jobba på 50% för att par månader sedan men är nu uppe på 100% igen vilket fungerar bra.

Nu är jag en ny medlem av denna familj, men tror som de flesta att det kommer att gå att leva ett vanligt liv. Fortsätt göra det som du tycker är roligt, träna, ät d-vitamin och låt framförallt inte sjukdomen ta över livet. Vi lever som alla andra, bara att det kan vara lite “svårare” ibland.

Jag fick min diagnos i maj i år och har sedan dess tagit Aubagio. På min senaste MR kunde de dock se en ny fläck så nu blir det till att prova Mabthera.