Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Fy vilken okänslig läkare!! Byt omedelbart!
Stort grattis till graviditeten!!❤
Jag har varit sjuk i 12 år. Har två killar på 7 och 3 år.
Första graviditeten (planerad, utan bromsmedicin) var jobbig men ingen rullstol eller några bestående problem.
Andra graviditeten (oplanerad, tog Rebif). Slutade med broms omedelbart när jag fick veta att jag var gravid. Inga skov under den graviditeten och mådde fortsatt finfint efter förlossning.Du har ingenting att oroa dig för. Njut av tiden och livet i din mage, det är en underbar tid.
All lycka till dig ❤Vid första graviditeten gjorde jag “som man bör” och planerade, slutade med medicinen (hade Tysabri då), väntade 3 månader innan vi började försöka. Under den graviditeten fick jag 3 stora skov som slog ut benen (fick lära mig gå).
Ut kom en fullt frisk pojke, idag 7 år.
3 månader efter förlossningen fick jag ett likadant skov till. Då slutade jag amma och började med Rebif.Andra graviditeten var oplanerad. Hade fortfarande Rebif när jag +ade. Slutade då bara med medicinen och den graviditeten mådde jag hur bra som helst. Ut kom en fullt frisk pojke, idag 3 år.
Jag har inte haft så många skov under mina 12 år som sjuk. 7 stycken, varav 4 då i samband med första graviditeten så just den gången blev jag sämre.
Hej!
Jag förstår hur du känner. Jag fick diagnosen för 12 år sedan. Då var jag 16(Skulle fylla 17 år). Första året på gymnasiet.
Jag kände då att livet var över innan det ens hann börja.
Allt började då med en synnervsinflammation som gjorde höger öga blint i 3 månader.Idag har jag aldrig haft ett jobb, näst intill blind och svårigheter med balans och gång.
Jag har trotts detta än ingen rullstol utan tar mig fram
hyffsat med “hjälp” av barnvagn.
Ja just De, jag har 2 barn och en 3.e på väg.Mitt liv är fantastiskt trotts denna lömska sjukdom.
Livet tar inte slut, vi får ibland bara kämpa lite hårdare än dom “friska”.
Jag måste säga att väldigt mång har väldigt dålig attityd och bemötande mot ändras frågor och funderingar i denna grup/på denna sida.
Vem son får väl starta en tråd gällande vad den i stunden undrar över om den tråden inte redan finns. Eller???.
Jag ber o. Ursäkt för o. Det finns fel i min text men ja är liiite upprörd över vissa kommentarer här och jag är lite onykter gör ni pappa fyllde 60 idag.
#skogsmia har all rätt i världen att fråga vad fån hon vill och ingen ska säga något om de!!
Har du inget vettigt svar på hennes undran så ge fan i att skriv nått!!!!!!Har haft Tysabri totalt 3.5 år (först maj 08 till augusti 09 slutade pga graviditet och hade sedan Rebif i 5 år började med Tysabri igen för 2 år sedan ungefär)
Är JC negativ och har inte hört någon tidsgräns mer än att jag kan få medicinen tills dess jag blir JC positiv.Jag har Tysabri, har övervägt Mabthera men står kvar på Tysabri ett tag till.
Jag har aldrig hört om någon koppling till cancer.
Hittar inte heller någon info om det.
Jag kan ju inte säga att det inte är så, jag är ingen läkare, men det verkar inte var “vida känt” eller något som man informerar om.Det måste för mig vara när jag från ena sekunden till den andra tappade känseln i höger fotsula . Jag skulle gå in från balkongen och vår tvungen att skrika till min sambo att han skulle komma och hålla i mig när jag klev över tröskeln.
Jag såg att foten var mot golvet men kände ju inget så blev lite lätt panikslagen.Andra tycker att det värsta “borde vara” det första skovet ( att vakna blind) men nej det här var det värsta för mig.
Kan tillägga till mitt förra svar att jag åren efter diagnos (17 år-19) drack väldigt stora mängder fredag -lördag +ibland mitt i veckan och jag klarade mer än mina “friska” vänner och kunde gå hem medan vissa blev utkastade från krogen och ibland åkte i fyllecell. Vid 19 års ålder träffade jag min man som då bodde i en annan stad och fick annat att göra på helgerna *hehe*.
Jag hade då Tysabri.Nått glas vin till maten på helgen.
Jag påverkas väl inte på något annat sätt än någon som är “frisk”. Tror jag iaf. Hann aldrig dricka innan diagnos.Jag låg däckad förra veckan.
Kan inte säga att jag känner av något speciellt av förkylningen så mer än mer trötthet, och orkeslöshet.
Märkte däremot att när febern steg över r9 grader så började känseln försvinna i händer och fötter. Vågade inte låta min man åka till jobbet eftersom jag var helt säker på att ett skov skulle komma och jag skulle tappa förmågan att gå.
Men efter ett par Alvedon så sjönk tempen sakta neråt och efter ett par timmar var känseln tillbaka.