Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Tack för ditt svar @calb! Då kanske jag ska ringa till mottagningen på Karolinska igen och se om dom håller med om att jag kan få gå kvar hos dom 🙂
Jag vet inte riktigt hur många infusioner jag hunnit få men min läkare förklarade för mig i höstas att de har börjat glesa ut infusioner då de sett att man blir mer känslig för infektioner ju fler man fått. Detta i kombination med att b-cellerna tar längre tid på sig att återbildas när man fått ett antal infusioner och då inte behöver få med lika täta intervall. 🙂
Vi hade varit ihop i 4 år när jag fick mitt första skov. Idag skulle jag säga att det inte påverkar vårt förhållande alls, förutom viss planering när det gällde att påbörja barnskaffandet och tajming med medicinering 🙂
När jag fick diagnosen blev det tydligt för oss båda vad som egentligen är viktigt i livet. Så jag skulle säga att med facit i hand så har det stärkt vår relation. Tilläggas bör väl att jag själv hade en period där jag trodde att jag skulle bli lämnad och tänkte att ingen någonsin vill vara ihop med mig när man jag inte kan garantera hur framtiden kommer att se ut. Men dom tankarna fick han snabbt ur mig 🙂
Tack för ditt svar. Nu när jag landat i min diagnos känner jag att jag gärna skulle träffa andra med vår sjuka. När jag först fick diagnosen hamnade jag i ett svart hål och kände då att jag inte orkade möta andra med samma sjukdom..Men som sagt, så känner jag inte nu.
Jag förstår din tanke om att man verkligen ska vilja gå på rehaben för att få ut värde av den. Det finns ju ingen vits med hela annars. Jag kanske ska höra av mig direkt till Liljeholmen för att bilda mig en uppfattning. 🙂
Jag fick min diagnos 2015 och fick då rådet av min läkare att boka in mig på rehaben i Liljeholmen. Jag var dock inte redo att möta andra med sjukdomen och hoppade över det hela. Nu har jag precis bytt läkare och hon tyckte att jag skulle boka in trots att jag haft min diagnos ett tag. Vad säger ni andra som varit där. Kommer jag att ha något ut av det hela? Jag mår bra i min sjukdom och lever precis som innan min diagnos. Tränar 3-4 ggr/veckan, jobbar heltid, har en ettåring hemma och ägnar fritiden åt att cykla MTB/åka skidor. Känner liksom inget behov av rehab men jag kanske missar något värdefullt? 🙂
Har en 6 veckor gammal bebis snusade här brevid mig i soffan 🙂 Har valt att inte amma.och få mabtheran en vecka efter förlossningen. Jag resonerade som så att jag hellre undviker nya skov som kan påverka mig i mitt föräldraskap långsiktigt än att amma. Nu när beslutet är fattat är det ju inte heller helt fel att kunna dela på matningen, även om detta inte spelade in på mitt beslut alls 🙂
Tack Angelica! Nu hoppas jag på att få se en sprattlande krabat på ultraljudet nästa vecka. Vågar inte riktigt tro att det gått vägen än 🙂
@hasttjejen – det här är min första graviditet så jag har inte så mycket att jämföra med, men för oss det tog sig på första försöket. Dock bör tilläggas att jag använt appen Natural Cycles för att hålla koll på “säkra period” vilket då medfört att jag hade superkoll på min ägglossning och kunde pricka den.Jag har inte upplevt att jag fått oregelbunden mens efter medicinering, dock har min blödning månaden efter medicinering var rikligare, “tunnare” och mörkare. Tog upp detta i förbifarten med min läkare som menade att det inte var helt orimligt att det hade med mabtheran att göra…
Hej, hur går det för er gravida? 🙂
Själv plusade jag för ett par veckor sen, bf i oktober. Fick sista medicinen början på dec och blev gravid i slutet på januari. Ska bli spännande att se om de tänker ge mig medicin under graviditeten eller inte 🙂
Oh, då jag helt enkelt vänta och se hur de gör i Stockholm med andra ord 🙂
En till fråga 🙂
Går ni till specialistläkare på kvinnokliniken/specialistmödravård kopplat till just ms-diagnosen eller av annan anledning? Vill veta vad jag har att vänta mig 🙂 -
FörfattareInlägg