Hej!

Jag upplever liknande som det du beskriver.
Det började nog också i samma veva när jag blev sjuk, tror jag.

För mig känns det som att jag känner hur hjärtat typ tar en paus (hoppar över ett slag) sen slår den till med två starka dubbla slag efter det. I början blev jag orolig när det inträffade, nästan dagligen.

Var hos en hjärtläkare och han gjorde kontroller på mig och sa att det inte var något farligt det jag hade, att det finns tydligen någon medicin mot det om jag besvärades av det mycket. Men nu är jag van och tänker inte på det alls mycket 🙂 Känner dock av det mer under stressiga perioder. Har inte börjat ta medicin mot det.

Ja, hade körtelfeber under tonåren och blev ganska så sjuk utav det. D-vitamin värdena har hittills inte testats.

Mina problem började i april 2018. Suddig syn på ena ögat. Åkte till ögonkliniken och dom trodde den var irriterad för jag hade råkat få äppelsaft i ögat (är allergisk). Fick någon salva.

Veckorna gick och jag sökte hjälp hos vårdcentralen. Nämnde under första besöket att jag misstänkte att jag har MS. Läkaren sa : Du har INTE ms eller hjärntumör.

Det började pirra på olika ställen i kroppen så jag fortsatte att gå till vårdcentralen. Fick höra något liknande: Hittar du ofta på fel på dig själv?
Jag blev tillsagd att börja dricka näringsdrycker för dom misstänkte att jag led av någon ätstörning.

Under varje besök berättade jag om rädslan för MS. Och en läkare sa: MS börjar med dåligt minne, har du det?

Det vände när jag en söndag kväll trodde att mitt halva huvud och ansikte skulle sprängas av smärta då åkte jag inte till akuten. Dom kunde inte hjälpa mig, men sa att: nu får vårdcentralen skicka remiss till magnetröntgen.

Så i slutet av augusti fick jag tid till MR och där hittade dom det jag misstänkte från start.

Hade varit enklare om man från start kunnat få hjälp och inte behövt känna att man är ”jobbig” som återkommer. Eller att man inte blir trodd på när jag berättade att jag inte har några som helst problem med maten. Alla kan ju göra fel, vi är ju bara människor, men hade hoppats på att läkarna hade lyssnat på mig från första besöket.