mcs_s

Forumsvar skapade

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • som svar till: Känslan av en elchock genom kroppen.. #8658

    Hej. ☺️
    De där elstötarna kallas ”Lhermittes tecken/syndrom”. Jag hade det jättemycket i samband med att jag fick min diagnos för två år sen (dock förstod jag aldrig att det hörde till MSen då utan det fick jag reda på ett tag efter). Jag fick däremot aldrig förklarat för mig varför det blir så mer än att det berodde på skovet jag hade haft så tack oligo för din förklaring ☺️ Nu är det mycket mer sällsynt, kan märka av det när jag blir väldigt trött/sliten fysiskt eller när det är varmt.

    som svar till: MS-podden #8115

    Jag har helt missat din kommentar här qbert, och det såg ju lite otrevligt ut att inte svara så tack och va kul att du tyckte det! ☺️ Podden är himla viktig och värdefull!

    som svar till: Kvällsfunderingar om framtiden #8114

    Hej ☺️

    Nu har jag haft tur ändå i min diagnos, och kan inte relatera till den huvudvärk eller trötthet som du beskriver så jag kan tyvärr inte svara på om det kommer bli bättre. Jag fick min diagnos för snart två år sen och var väldigt dålig då med känselbortfall, ben som inte fungerade och dubbelseende bland annat. Eftersom jag var säker på att det berodde på stress så jobbade och pluggade jag (till grundlärare F-3) innan jag efter drygt ett halvår med besvär sökte hjälp. Idag är jag nästintill återställd, förutom benen som fortfarande inte vill samarbeta vid ansträngning och den psykiska biten med oron. Men jag har sluppit besvär med fatigue vilket jag är otroligt tacksam för. Jag har det här läsåret jobbat mellan 50-85% som lärare i förskoleklass samtidigt som jag studerat mina 100% på distans, däribland har jag skrivit mitt examensarbete. Och för mig går det bra. Jobbet är min frizon där jag kan släppa alla orostankar om framtiden och bara ha kul i nuet. Visst kan jag komma hem efter jobbet vissa dagar och känna mig trött men den glädjen jobbet och barnen ger mig bidrar ändå med energi. Dock är ju MS så olika från person till person, men det här är min upplevelse av yrket ihop med MSen och den är himla positiv än så länge iallafall ☺️

    som svar till: MS utan symtom? #7310

    Hej!
    Jag fick diagnosen för 1,5 år sedan. Då hade jag så galet många symptom såsom dubbelseende, känselbortfall i vänsterhanden, yrsel så jag såg ständigt berusad ut med mera. Jag sökte hjälp sent eftersom jag var säker på att det berodde på stress. Så när diagnosen kom, och jag då bara kunde gå 500 meter innan min sambo behövde bära mig, va jag säker på att livet var kört. Idag är jag tillbaka där jag var innan det här skovet. Jag, precis som då, studerar 100% till lärare samtidigt som jag jobbar 50-75% (idag som lärare), lever livet som jag gjorde innan och märker sällan av sjukdomen i vardagen. Jag har lhermittes tecken som jag känner av, jag kan max gå fem kilometer innan benen strejkar och blir väldigt yr av för många intryck (exempelvis gå på ett köpcenter). Men i vardagen som sagt, där märker jag sällan av sjukdomen och orkar leva i fullt tempo igen.

    som svar till: PRECIS FÅTT VETA ATT JAG HAR MS #4163

    Hej.
    Jag förstår att det känns oroligt och hopplöst nu. Jag fick min diagnos ställd för knappt tre månader sen efter ett halvår med otroligt svåra symptom, i synnerhet en yrsel som är svår att beskriva. Jag skämdes eftersom jag såg ständigt berusad ut. Men då jag studerar 100% i kombination med att jobba 70% var jag säker på att alla de väldigt många symptomen kom av stress. När min sambo väl fick mig att söka hjälp gick det snabbt att få diagnosen ställd. Det var en chock för jag hade inte haft en tanke på MS, jag visste inte ens vad sjukdomen innebär. Idag nästan tre månader senare så börjar beskedet sjunka in men nu är mina fysiska problem i stort sett borta. Jag kan ha sämre dagar, men jag har fler dagar då jag fungerar som en frisk person vilket ger mig hopp om framtiden. Jag är sjukskriven för tillfället då jag har ett tungt jobb som personlig assistent men ska börja jobba så smått igen om en dryg månad och studerar gör jag än vilket jag hittills klarar av utan några större problem. Mitt största problem nu är det psykiska, främst för att jag känner att jag är till besvär för mina nära i synnerhet min sambo fast att jag vet att det är hjärnspökena som säger såhär och på torsdag ska jag börja gå hos en kurator. Jag är ännu ingen expert men mitt råd till dig är att lyssna på kroppen och tillåt dig att vila under dagen, det har jag haft svårt att acceptera fram tills nu men det hjälper. Och som ovanstående säger, prata med någon professionell. Och vet ni? Samma dag som jag fick beskedet så valde jag att gå ut med det för att alla skulle få veta och få förståelse. Jag gjorde ett offentligt Facebookinlägg där jag bad alla att behandla mig som innan och att fråga mig om de hade några funderingar. Folk har varit så otroligt förstående och stöttande och att genast gå ut med det var en lättnad för mig då jag slipper låtsas. Du fixar det här! Stor kram på dig!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)

En sida för dig som är ung och har Multipel Skleros.