Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Hej, skönt att höra att det varit övergående för dig! Jag hoppas att fler vågar prata om det också. Jag ska kolla upp det där med avslappningsapp.
Tack så mycket och ha det bra du också.Jag har precis gått in på Tecfidera och som mjukstart är jag fortfarande på 120 mg om dagen, hittills symptomfri. Hade blivit förvarnad om “hot flush” och magproblem men det har jag i alla fall inte märkt något av.
Hoppas att det här ska funka bra 🙂
Jag hoppas att ni drar ihop något sådant här igen 🙂 Jag är ju inte Stockholmsbo men min sambo kommer därifrån så det blir inte alltför krångligt att åka om det bara är helgtid.
Hej,
När jag läst det du skrivit, och andras kommentarer, tänker jag att det är viktigt att framför allt ta upp det med att skoja/återberätta det som hänt framför vännerna, att berätta hur det känns. Det kanske var litet för honom men det känns som att det blev förödmjukande för dig.Tyvärr är det nog ganska jobbigt att i längden möta någon som har mindre ork och är ledsen. Det kan jag säga av egen erfarenhet då jag och min sambo just har kämpat oss igenom en sådan period där han känt sig otillräcklig på grund av mitt mående. Vår lösning: att PRATA. Prata prata prata. Skoja. Att hitta det fina i vardagen och det vi tycker om. Det senaste vi gjorde när vi började känna att det är tufft och att det är mycket som känns som “sämre” sedan vi träffades var att skriva ner fem saker jag upplever blivit bättre eller utvecklade både för sig själv och den andre och sedan berätta om dem för varandra. Det har verkligen fått upp vårt humör och trots att jag är trött och inte orkar så mycket som jag vill är vi lugna, glada och nöjda med läget.
Hoppas det gått bra för dig!
Hej Clementine!
Jag är själv ny här på sidan men mitt första skov fick jag för tre år sedan. Jag vet inte hur du mår nu då det var några månader sedan det senaste skrevs här. Men jag tänkte att jag skriver ändå.Mitt första skov slog riktigt ordentligt. Jag minns inte ens alla symptom men de du har hade även jag. Jag låg inlagd ungefär en vecka och en bra dag kunde jag ta mig till matrummet, för det mesta var det en seger att kunna sitta upprätt och läsa en bok.
Hur som helst fick jag inne på sjukhuset kortison intravenöst för att hämma inflammationen som innan dess bara gav fler symptom för var dag. Det gjorde susen. Jag har i efterhand förstått att om man får svåra symptom kan jag komma in för att få en ny dos – men nu har det inte varit så illa sedan första skovet. Har du fått kortison eller vetskap om det?
Jag förstår att det också känns tufft för dig. Jag vet inte hur det kommer att bli för dig men jag blev ganska snabbt av med just yrseln och efter ett halvår blev jag av med huvudvärken och de värsta syn- och hörselproblemen jag haft och efter det har jag levt i stort sett som tidigare. Det kan nog gå lite upp och ner. Men jag märker att ingen runt mig ser mig som “tjejen med MS”, de verkar ofta glömma bort läget istället. Jag tror att det allra viktigaste för att det ska vara så är att jag själv inte ser mig som “tjejen med MS” 🙂
Lycka till, jag hoppas att du fått bra hjälp och att det känns mer hoppfullt för dig!
Hej! En 26-årig socionom som bor i Mjölby och jobbar i Linköping just nu. Jobbar som samordnare av volontärer och handledare/yrkescoacher för arbetsträning.
Bor med min sambo, två katter och en hund. Alla är vi lite speciella 🙂 Hunden är intelligent och hyperaktiv, ena katten har tre ben, den andra är neurotisk och min sambo är ju speciell på många sätt (vilka alla är bra). Vi är en tillåtande liten familj, med mycket humor.
Tycker om: dans, sång, att skratta, göra kreativa saker och komma på nya idéer, utmana mig själv, finna kvaliteten i vardagen, LÄSA, skriva, reflektera, umgås med vänner. Och mycket mer… Jag tycker om att leva.
Drömmar: Ett hus på landet med en härlig trädgård, att någon dag skriva klart en bok, kanske gifta mig och kanske skaffa barn.
Mål: Leva ett meningsfullt liv, hantera min MS, uppgradera körkortet till ett manuellt, stormtrivas på mitt jobb, hitta koden för att mitt förhållande ska fungera så bra som möjligt mitt i vardagen, aldrig sluta utvecklas.
Min MS: Fick mitt första skov i augusti 2012. Jag hade i stort sett varje symptom man kan ha i någon grad, utom muskelryckningar/spasmer. Efter en lång process blev jag inlagd och ordentligt undersökt och då var jag nästan en grönsak. Jag svarade väl på den hämmande medicinen dock och efter ett halvår var jag så gott som vanlig igen. Jag har brottats med en del rester som mest dykt upp då jag stressat, ätit dåligt, sovit dåligt osv. Har haft en bra läkarkontakt som följt mig noggrannt. I maj i år konstaterades att jag fick mitt andra skov i mars. Den här gången kände jag endast av kraftlöshet och känselnedsättning i vänster del av kroppen. Ganska snabbt återhämtade jag mig från dessa symptom men fick en diagnos. Nu brottas jag mest med den enorma tröttheten…