Hej! Jah fick min diagnos i augusti förra sommaren, födde mitt första barn 3 mån tidigare så under hels grav utreddes jag för de besvär jag hade (dubbelseende osv..). Ammade i 2,5 mån och började med medicin när jag fick diagnosen. Fick inget skov efter grav (vad jag vet……)..
Nu är jag gravid igen (v 10) och slutade med min medicin (tabletter) direkt när jag plussade. Har meddelat neurologen om min graviditet och uppmanats av dem att höra av mig i 7-8 månaden för att planera medicinering efter förlossning. Kommer att amma i 2 v-1 mån och sedan börja medicinera direkt. Det känns helt ok att inte amma längre, flaskmatning är sjukt skönt då man är två som kan mata 🙂
Jag kommer gå på vanliga Mvc men har även träffat läkare på kvinnokliniken men det var nog mest pga att jag fick en blodpropp under förra grav, inte pga ms.
Det kommer gå bra för dig 🙂 grattis!!!

i grundskolan på min skola (ca 20 år sedan) i mellanstadiet hade en lärare ms. Jag vet inte hur hon klarade det eller hur länge hon jobbade men hin var där alla år jag var där iaf 🙂

Jag gillar det inte men blundar så fort jag lagt mig på britsen och försöker tänka att jag ska passa på att vila 🙂

Jadu… hur gör jag? Jag fick diagnosen i augusti så har inte haft den så länge…. jag äter min medicin och min d vitamin och håller tummarna för att jag inte ska få fler symptom än de jag redan har! Jag har valt att vara öppen med att jag fått diagnosen och det är nog ett bra sätt att leva med sjukdomen. Att alla vet att man fått en diagnos och kanske inte är på topp jämt! Försöker tänka att de flesta människor lever med lite skit på något sätt… vissa blir svårt sjuka, vissa förlorar en nära anhörig, vissa mår dåligt psykiskt, vissa får diabetes, vissa kan inte få barn fast man vill och vissa får ms! Man får bara vänja sig vid tanken att man fått en diagnos som man kommer ha för resten av livet… finns lixom inget annat att göra? Men acceptera, det gör jag aldrig! Detta forum är bra för att inte känna sig ensam i sjukdomen tycker jah! 🙂