Ung Med MS
Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
32 år (tydligen 33 senare i år) och fick diagnos oktober-17, har skovvis MS.
Hopp finns det alltid, jag skulle säga att den här sidan är ett bevis på det. Tipsar också om podcasten MS-podden, den har intressanta MS-gäster tillsammans med läkare m.fl. “proffs” som inger framtidshopp.På frågan om Ocrevus hittar jag spontant två länkar; FASS & Läkemedelsverket och den verkar ha kommit till Sverige:
– https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20160427000077
– https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso—sjukvard/Monografier-varderingar/Monografier-Humanlakemedel/Humanlakemedel-/Ocrevus-okrelizumab/Hur är det själv, vilken sorts MS har du och hur gammal är du?
Fantastiskt vilka underbara hjälpmedel vi kan få. Skönt att du får känna framsteg och framgång!
Käpp är du inte ensam om; artisten Louise Hoffsten och skådespelerskan Selma Blair har varsin, till exempel 🙂Har varit helt öppen från början med jobb, nära och kära.
Har resonerat som @Tessan längre upp i tråden; dels känner jag inte att jag har något att skämmas för och sedan vill jag kunna bidra till en nyanserad bild av diagnosen men jag har också fast jobb och en fantastisk chef som låter mig fortsätta vara jag och inte tar ifrån mig något pga diagnosen.
Är inte nödvändigtvis den som tar upp ämnet men jag vill att folk ska kunna känna att de kan ställa frågorna de behöver, det är ju inte bara en omställning för mig utan även för de runt omkring.I början, och även i väntan på diagnos, läste jag mycket på medicinska/vetenskapliga sidor om MS för att ta reda på vad det faktiskt innebär, vad som händer i kroppen osv.
Ingen människa kan förutspå sin framtid utan även jag försöker ta det som det kommer. En dag kanske jag inte orkar umgås med någon, även om vi bestämt så, och andra dagar är jag på gymmet och känner mig stark – båda är okej.
Acceptansen, för mig, handlade nog lite om att lära mig tänka om, lära känna kroppen och psyket igen och komma ihåg att det är okej att vara snäll mot mig själv.Sedan tänker jag att det är sådant som alla behöver tänka på emellanåt. Ta hand om kroppen, ät inte för mycket skräp, stressa inte etc.
Ta hand om dig och kom ihåg att du inte är ensam!Hade varit gifta i 6 år när jag fick diagnos och vi var redan mitt uppe i andra läkarsituationer, diagnosen spelade ingen roll i sammanhanget. Han var med på sjukhuset och skrev upp sina egna frågor och läste på själv om sjukdomen.
Precis som @petra90 säger ovan så förtjänar vi, liksom alla andra, någon som älskar oss för de vi är, nöj er inte med mindre!