Mas, jag har haft anställning med lönestöd i snart tio år. Det är givetvis bra att det finns, men samtidigt kan jag tycka att arbetsmarknaden är osund då minsta lilla nedsättning ska kräva kompensation från staten för att en arbetsgivare ska vilja anställa. Jag gör inte ett sämre jobb än någon annan på mitt arbete och får ständigt påminna om att jag har MS (då det inte syns för en medicinskt oskolad person) för att få anpassning. Det känns som att många arbetsgivare utnyttjar systemet med lönestöd.

Man kan heller inte byta arbete som andra utan måste vara kvar på samma ställe. Det känns ofta som att jag ska vara tacksam för att jag har jobb, och visst är jag det, men samtidigt är man låst. Jag är inte bitter, men visst känns det hårt och orättvist när man ser hur andra kan göra s k karriär, som man vet har sämre eller likvärdiga meriter som en själv och jag hindras av MS som jag fick i unga år.

Inte för mg. Jag orkar inte åka fram och tillbaka varje dag för att träna, det kan jag gör på sjukgymnastiken hemma. Rehabiliteringen behöver vara fokuserad och i slutenvård, då ger den bäst effekt. Varför skulle dagrehab vara bättre än heldygnsvård/slutenvård? Det är inte min erfarenhet och inte vad många i Neuro rekommenderar. Det är billigare för regionen, därav den frekventa användningen, inte att det finns evidens att det är bättre.