Allt du skriver stämmer. Men allt i livet är inte logiskt. Har själv två barn på 6 och 3,5 år och har en MS diagnos sedan 13 år tillbaka. Det är och har varit en väldigt krävande resa. Men, jag ångrar det inte. Jag är inte och har aldrig varit en person som har uppmuntrat till eller glorifierat föräldraskapet.
Men… med 6 års erfarenhet så tror jag att ett liv utan barn känns tomt ur ett långsiktigt perspektiv. Ja, det kan vara väldigt krävande att vara förälder. Ja, man får inte sova och ligga så mycket när man är småbarnsförälder. Ja, det kostar massor med pengar. Ja, man har blivit av med stora delar av den frihet man en gång hade. Ja, det är ibland en stor påfrestning på relationen. Ja, så mycket i världen är hemskt.
Men samtidigt ger det en enorm mening till ens liv. Utöver det så behöver mänskligheten en ny generation. Befolkningsökningen i världen kommer att avstanna eftersom att att fler och fler lyfts ur fattigdom och väljer att skaffa färre barn. Det har alltid funnits hemskheter i världen.
När man har MS så har man ytterligare en sak att fundera över. Kommer jag kunna finnas där för mitt barn? Kommer jag kunna jobba och försörja mitt barn? Kommer min relation belastas ytterligare på grund av min MS?
Det är en oerhört komplex fråga och det finns inget rätt eller fel. Ville bara ge lite ytterligare perspektiv. 😉
