Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Alla är vi olika och alla hanterar saker olika. Jag jobbar 90%, har en tonåring hemma och är gift sedan 15 år tillbaka. Jag fick min diagnos 2004 och man och barn har således gjort resan med mig. Min son vet inget annat och han vet var mina begränsningar finns, min man vet det också. Det finns hjälp att få, prata med din neurolog och din man kanske behöver stöd han också.
2022-11-03 kl. 19:30 som svar till: någon som studerar eller har studerat med MS i universitet? #13978Jag har inte studerat på universitetet men jag läste 400 poäng på yrkeshögskola 2012-2014. Pendlade varje dag, hämtade och lämnade på förskola flera dagar i veckan. Min man hämtade ibland. Det var skittufft bitvis men jag klarade det. Jag jobbar nu 90% som medicinsk sekreterare på en vårdcentral.
Jag ser till att kyla med kylarmband, iskallt vatten, kylbandana och bada så mycket jag kan. Kyler på ställen på kroppen där blodkärlen ligger hyfsat ytligt, t ex handleder, anklar. Aircondition i bilen räddar mig ofta om vi är ute och semestrar/turistar. Det finns bra kylprodukter att köpa och man får testa sig fram.
Jag är anställd på 90%, man skapade en 90%-ig tjänst till mig. Inte sjukskriven.
Jobbar 90% som medicinsk sekreterare på en vårdcentral. Skriver journaler, inofficiellt chefsstöd handledaren, skyddsombud, LITA, allt i allo, ansvarig för div system m.m
Fick min diagnos när jag var 25 år. Då sambo sedan många år tillbaka och vi valde att skaffa barn ganska omgående. Gifte oss ochvhar nu varit gifta i 15 år, tillsammans i 25 år. Jag hade mitt senaste skov när jag var gravid 2006-2007 och har rester kvar men inget som påverkar mig. Jag blir stadigt sämre men det går långsamt. Jobbar 90% och har de hjälpmedel jag behöver för att jag ska fungera.
Jag får kramp ganska ofta i båda benen, särskilt på kvällarna och på nätterna. Ingen aning om varför men i mitt fall tror jag det beror på att jag dricker för lite.
Nä jag jobbar på. Nu har jag dock semester.
Jag har köpt mina kylprodukter via hansegården.se. Värme är inte skadligt men enl mig ska man inte utsätta sig för mer än vad man klarar av. Det tar ett tag innan man lär sig kroppens signaler, för mig tog det 10 år.Jag klarar inte temperaturer över 24-25 grader. Kroppen blir som gelé och jag orkar ingenting. Det enda som hjälper är att bada, AC, kyla handlederna (kyla ner blodet som jag får “invärtes” kylning, sitta i skuggan och minimera hur mycket jag måste röra på mig. Har köpt kylarmband som fungerar klockrent och har köpt en kylbandana som borde fungera bra (inte provat än).
Fått hia jobbet, jobbar i vården.
-
FörfattareInlägg